Som en dolk i hjärtat
Förutom att jag gick på toa var tionde minut så sov jag även väldigt dåligt förra helgen. Jag hade väl inte riktigt förstått vad jag gett mig in på, det gör jag nog inte riktigt nu heller. Trettioen mil ifrån min trygghet, trettioen min rån min kärlek, trettioen mil från mitt hem till en stad jag aldrig besökt. Till en stad som inte har någon betydelse för mig, men till en stad som jag vet kommer lämna spår i mig för alltid.Folk frågar mig varför jag gör det, varför jag lämnar mitt liv. Och, jag själv kan nog inte heller riktigt svara på det. För jag vet inte. Men jag har samma känsla i kroppen som jag hade när jag sökte till försvarsmakten. Det känns så rätt och spännande.
Förra veckan och helgen var kaotisk. Förutom flytt, med alla Pontus grejer till Uppsala och mina saker som skulle tryckas in i mamma och pappas garage (där även min systers lägenhet är nerpackad i lådor) så skulle vi på födelsedagskalas/kräftskiva, ta hand om hästapollen Dumle, träffa vänner, packa rätt, packa bra, packa snabbt, städa lägenhet och avsluta veckan med att närvara och bete oss på på min släkts släktträff hemma hos mina föräldrar. Det var nog inte förän på söndagskvällen då när jag satte mig ner för att landa som jag förstod att det nu skulle bli lite förändring i livet. Pontus tröst är det finaste man kan få.
Sen har det bara rullat på. Det tog emot att sätta sig i bilen 06:00 på måndag morgon för att åka ner till denna främmande stad. I min lilla clio fanns endast en resväska med kläder, en resesäng, en kudde, ett täcke, lite torrvaror och några kastruller. Det var mitt hem en vecka. De första två nätterna hade jag ingenstans att bo, men tänkte att det nog skulle lösa sig sinom tid. Trettioen mil senare gick jag med bankande hjärta in i G-byggnaden på Högskolan i Skövde. Jag ställde mig vid salen där vi skulle samlas och spanade ut över alla människor som samlades och tänkte att säkert hälften av dessa studenter är exakt lika nervösa som jag. Ungefär då släppte nervositeten och det var bara att acceptera. Detta är ju det jag vill och då ska ingenting få trycka ner mig. Sagt och gjort, några timmar senare satt jag på subway med 4 andra tjejer i min klass och pratade om våra liv och varför vi går denna utbildning.
Nu har jag gått min 4e dag på skolan och vi har redan kommit in i arbetet och kursen. Vi (sjuksköterskorna), barnmorskorna och distriktsjuksköterskor börjar en vecka tidigare än alla andra program och kurser så därför har inte aktiviteterna varit så många och människor har inte kryllat på campus. Annat blir det däremot nästa vecka då alla aktiviteter och nollning drar igång. Tyvärr är vi redan inne i skolarbetet och har ett pressat schema där man inte har tagit hänsyn till nollning så vi får kämpa på med skolarbetet istället. På tisdag har vi första inlämningen och första seminariet där vi ska hålla en redovisning och disskusion. Spännande, men lite nervöst!
I onsdags fick jag äntligen hämta nycklarna till min lägenhet och jag stormtrivs, fastän att jag inte har några möbler ännu. Nu är det dags att sova. Ska upp tidigt imorgon och gå på föreläsningar hela dagen, sen kommer min fina Pontus hem till mig. LYCKA!
