Går min egna väg
Idag rustade jag av. Det betyder att jag har lämnat ifrån mig all lånad materiel såsom, uniform, stridsutrustning, nyckelkort, tjänstekort och vapen (tro det eller ej, men det var inte mitt egna). Det känns jätteskönt, men faktiskt lite jobbigt. Mer jobbigt än jag trodde det skulle kännas. Det militära livet har varit där och så påtaligt så länge. Först 11 månader med min fina pluton - värnplikten. Sedan vakten och allt och alla där. Jag har träffat mitt livs kärlek på jobbet. Pontus. Jag minns på jobbet, precis när vi hade börjat dejta (i smyg såklart, eftersom vi ville sköta det snyggt), hur jag bara ville kasta mig över honom och säga alla fånigt töntiga kärleksförklaringar jag kunde.
Samtidigt ska det bli så himla skönt att sluta och göra nåt av mitt liv. Har utvecklats rejält som person i försvaret, men känner att det har varit mest motgångar senaste tiden och ger mig därför ut i det civila livet.
Jag ser ljust på framtiden. Först en sommar där jag kommer vila ut först och främst, få tillbaka lite livsglöd och energi. Ska bland annat vara hundvakt åt en jättefin hund i knappt en månad, sedan blir det självfallet en tur ner till småland för att hälsa på släkten och till sommarstället på Öland. Vänner, familj och hästar får se upp. Jag ska bara njuta! Kan behövas innan minst 3 års studier som jag har framför mig.
I tisdags hängde jag med halva plutonen till Härads skjutfält för att fota när de pangade KSP58. Blev endel bilder som jag var nöjd med. Oredigerade och äkta kommer det här ett litet smakprov.
