Mundi

Det är i slutet av november och året är 2019. Det blir snart 2020.  För 12 år sedan, rättare sagt December 2007 så startade jag den här bloggen. Efter detta har jag varit mer eller mindre aktiv. De senaste åren har jag gjort några tafatta försök att börja skriva igen, för min egen skull.

 

Det är så oerhört kul och gernant på samma gång att sitta och läsa igenom mina drömmar och farhågor, stora som små. Eller minnas känslan av stormande förälskerser och hjärtskärande uppbrott. Jag är tacksam för att ingen hindrade mig i mitt skrivande då, även om många nu på senare år är snabb på att dömma om att "man vill bli känd" eller menar att "vem vill du ska läsa".. Helt ärligt, jag bryr mig inte vem som läser eller inte läser. Jag skriver mest för min egen skull, precis som jag gjorde när jag var yngre.

 

Jag har aldrig varit speciellt duktig på att skriva, analysera, diskutera eller förklara mig. Många gånger har jag skämts över mig själv, över min mesiga insats i något eller över att jag inte räcker till. Jag har jämfört mig själv med andra och i grundskolan var även lärare duktiga på att jämföra mig med andra. Jag fick höra att jag inte försökte tillräckligt mycket. Det var inte förän i slutet av 9an, precis efter våra nationella som mamma och pappa drog iväg mig till en Logoped för utredning. Dyslexi. Det var så lätt att säga, men så svårt att stava. Jag visste det inte då, men att få detta utlåtandet och inse att det kanske inte var jag som var lat eller hade koncentrationssvårigheter utan att det finns något som ligger djupare. I gymnasiet fick jag fantastiskt stöd av lärarna där och vi hittade snabbt ett sätt som passade för mig gällande inlärning. Summan av kardemumman blev att jag gick ut gymnasiet år 2010 med höga betyg. Även jag klarade det!

 

Jag har min blogg att tacka för det. Det har varit lärande och roligt på samma gång och jag har omedvetet utmanats till att våga skriva och analysera. 

 

Nu gör jag ett nytt försök, precis som jag gjorde i april 2017 och september 2018.