Mundi

Inte förän nu så har jag börjat inse hur mycket jag egentligen saknar klassen. Jag är lyckligt lottad som går i en sån otroligt fin klass som Hä-07. Ta åt er alla i klassen, även fastän vi alla inte står varandra lika nära så betyder vi mycket för varandra.
25 tjejer, 25 tjejer med olika viljor, 25 tjejer med olika kunskap, olika uppväxt och bakgrund. 3 år skulle vi kämpa oss igenom skolan, tillsammans och helst utan jobbiga tjejbråk. Jag tycker det har gått bättre än mina förväntningar i 1an. Vi alla är så sjukligt olika varandra så det har bara funkat. Tack! Skolan blir mycket roligare med mina flickor. :D

Dessa 5 veckor från varandra när vi har varit på praktik har känts som ett helt sommarlov och jag är jättepeppad för att se alla imorgon. Stackars lärare som vi har imorgon, känner på mig att lektionerna kommer bli väldigt sönderpratade.
Hur som helst. Det jag ville komma fram till.. Det är inte många månader kvar tills juni och studenten. Vi kommer ha sjukt kul fram tills dess, men sen då? Alla åker iväg till olika platser, jag till Enköping och gör lumpen, säkert flera som kommer söka in till hippologen, vissa kommer åka ut och resa, plugga vidare, flytta... Allt kommer försvinna känns det som när jag tänker till, men jag kommer alltid kunna minnas tillbaka på dessa tre perfekta år på djurgymnasiet i stockholm, liljeholmen. Ni har förändrat mina skolår från en hemsk grundskola, till en helt underbar tid på gymnasiet.



Jag smörar inte och jag hittar inte på en massa skit för att jag ska bli omtyckt. Jag skriver direkt från mitt hjärta och hoppas att ni tar åt er.
Kramar på er alla gullungar







Ingenting är som det var
och ingenting kommer bli som det är.

<3